Till och med den 31 augusti deltar Kustbevakningen med fartyget KBV 002 i operation Triton. Foto: Valdemar Lindekrantz/Kustbevakningen

Anders räddar liv på Medelhavet

Göteborgaren Anders Udéhn är nyss hemkommen från räddningsinsatser på Medelhavet. "Tankarna kommer efteråt. Varför ska det behöva vara såhär?" säger han.

  • Publicerad 08:00, 16 jul 2017

Över 100.000 människor har hittills i år flytt över Medelhavet mot Europa, drygt 85.000 av dem till Italien. Mellan januari och juli dog 2346 människor på havet enligt UNHCR.  Katastrofen pågår varje dag.

Just nu deltar den svenska kustbevakningen i operation Triton där de ger stöd åt Italien som under en lång tid upplevt ett hårt tryck mot sin gräns. Huvuduppdraget är gränsövervakning men räddningsinsatserna avlöser varandra. Sedan starten i juni har de undsatt tusentals personer.

Blandad besättning

På kustbevakningens fartyg KBV 002 finns personal från polisen, MSB och besättning från kustbevakningens stationer runt om i landet. En handfull av dem från Göteborg där Anders Udéhn arbetar. För två dagar sedan kom han hem efter 14 dagar på Medelhavet.

– Vi var tvungna att ta oss ner väldigt snabbt. Vi visste att det fanns behov av hjälpinsatser omedelbart. Det var högsta fart och övningar på vägen ner. Vi hann inte allt utan fick prioritera det viktigaste. När vi kom ner så var det räddningsinsatser direkt. Vi jobbade kväll, natt och morgon, säger Anders Udéhn, styrman ombord.

Det är andra gången han arbetar med räddningsinsatser i Medelhavet.

– Jag var nere sommaren 2015. Då var det mer oförutsägbart. Många fler båtar kom från Turkiet. Nu kommer de framförallt från Libyen så det är dit vi riktar våra insatser. Det finns undantag med större fritidsbåtar österifrån. Men gummibåtarna kommer framförallt från Libyen och några från Tunisien, säger han.

Ansträngt i Italien

Vid en sjöräddning finns vissa rutiner. Först räknas personerna in och skadade och sjuka får vård. Därefter visiteras alla och får ett band med ett nummer innan de får sin plats på fartyget. Sedan går kursen mot första bästa hamn som kan ta emot dem i Italien där alla registreras. Vid dödsfall eller misstanke om brott påbörjas en utredning direkt.

– Det är väldigt ansträngt i Italien. Här i Sverige märks det ju inte av på samma sätt längre. Många länder i EU är stängda. Det är politik naturligtvis, pengar och makt. Stora grejer som är svåra att greppa när man jobbar för den enskilde som är nödställd, säger Anders Udéhn.

Mycket tragik

Under två veckor utanför Libyens kust får man se mycket. Det finns stunder av glädje och hopp. Men också mycket sorg. Anders minns särskilt en tragisk händelse.

– Vid en sjöräddning framkom att flera kvinnor hade omkommit. Det hade blivit tumult på båten och de hade blivit ihjältrampade. Några av dem var gravida.

Hur fungerar du i en sådan situation?

– Det är så oerhört intensivt. Man går in i sin roll. Tankarna kommer efteråt. Varför det ska behöva vara så här? Man tänker på hur världen ser ut och varför. Men när man väl är där så känner man att man gör nytta för stunden. Man behövs. Men det är klart det är tufft, speciellt att ta hand om de som förolyckats på vägen.

Anders Udéhn känner att han har en bra organisation i ryggen och får all möjlighet till samtal och stöd både på plats och när han kommit hem. På frågan om han kan tänka sig åka ner igen är svaret självklart.

– Ja absolut, säger Anders Udéhn.

Läs också: Kustbevakningen förlorar kajplats – hit vill de flytta

Fakta

De vanligast förekommande ursprungsländerna på den centrala medelhavsrutten till Italien är Nigeria, Bangladesh, Elfenbenskusten, Guinea och Senegal.

Tre fjärdedelar av de som kommer över havet är män, hittills utgör kvinnor 10 procent och barn 15 procent.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt!

Comments powered by Disqus.

Vi är GBG