Från Fantomen till Fellini på Operan

Hon sa adjö till Christine i "Phantom of the Opera" och antog sin största utmaning någonsin som Zerbinetta i Strauss opera "Ariadne på Naxos". – Det svåraste jag någonsin gjort, säger Sofie Asplund om sin insats på Göteborgsoperan.

  • Publicerad 12:00, 4 feb 2018

Hon gjorde sin sista insats i "Phantom of the Opera", den hyllade uppsättningen på Göteborgsoperan, i slutet av oktober. Men då hade hon levt med sin roll Christine även i den uppsättningen som gjordes i Helsingfors med premiär 2015.

Nej, hon ville inte varva sina roller. Just för att hon redan i partituret kunde läsa av att det här krävde fokus och prestation.

– Jag ville inte gå parallellt. det här är det svåraste jag har gjort. När jag läste noterna kände jag "nej"! Men jag har litat på mina coacher i processen, säger hon inför premiären.

Erbjudandet har hon hunnit fundera på i många vändor. Redan för ett och ett halvt år sedan kom frågan. Utmaningen var alltså den svårsjungna rollen, fördelen var Göteborg, staden som hon kommit att tycka om så mycket.

– Jag bor i Stockholm, men jag känner mig hemma här, säger Sofie Asplund.

Varför är sången så svår? Insatsen som Christine är ju också krävande...

– Jo, men där pendlar det mer mellan opera och musikal. Här ligger sången extremt till, jag sjunger högt och långt. Jämfört med detta är Christine ingenting, säger hon.

– Med den här rollen kan jag inte sjunga varje dag utan måste vila rösten.

Men Sofie Asplund är väldigt förtjust i sin rollkaraktär, en gamäng med komiska inslag, där det bakom ytan finns ett allvar.

– Hon vet att posera, men är också livssmart.

Så till sin roll har hon inte bara bidragit med sina egna erfarenheter utan också fått hjälp av rollen att utvecklas. Till det har hon haft stor hjälp av uppsättningens regissör, grekiskan Rodula Gaitanou.

– Hon har gett oss förutsättningar för våra roller och vi har pratat väldigt mycket om dem, säger Sofia Asplund.

– Det här är en av de mest spännande roller som jag har gjort. Det är ju en väldigt konstig uppsättning.

För Rodula Gaitanou är iscensättandet av en sådan här föreställning given. Förutom inramningen och det rent musikaliska gäller det att få sångarna på scen att agera.

– Det är viktigt att alla som är med förstår att de är unika. De måste vara medvetna om det och har ett stort ansvar för den processen. Sedan är jag väl medveten om att operasångare inte alltid är de bästa aktörerna. Men det är min roll att ge dem de bästa förutsättningarna, säger hon.

Idén om att göra Richard Strauss märkliga opera med antikt grekiska referenser i Fellinimiljö kom som en snilleblixt.

– Jag var hos George (Souglides, kostymör och scenograf), som jag alltid jobbar med. I hans studio låg en bok om Fellini. Hans filmskapande i neorealism passade väl in med den komedi och tragedi som finns i "Ariadne från Naxos", säger hon.

​– När jag såg den blev det glasklart, samtidigt väldigt svårt. Men Göteborgsoperan har resurser och kunnande. Scenografin har blivit bättre än vad jag hade tänkt mig, säger Rodula Gaitanou.

Ariadne på Naxos

Opera: Av kompositören Richard Strauss (1864–1949) och librettisten Hugo von Hofmannsthal (1874–1929), som i första versionen kom 1912 för att utvecklas och ändras i en ny version som sattes upp 1916. Det är den senare som nu spelas på Göteborgsoperan.

Premiär: 3 februari, spelas till och med 4 mars.

I rollerna: Lars Hjertner, Sofia Asplund, Ann-Kristin Jones, Annalena Persson med flera.

Regi: Rodula Gaitanou.

Scenografi/kostym: George Souglides.

Dirigent: Patrik Ringborg.

Ljusdesign: Simon Corder.

Koreografi: Victoria Newlyn.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt!

Comments powered by Disqus.

Vi är GBG