Missbrukare hänvisas till kommunala skjul

Tommy Kristensen blev själv "alkisen" utanför Nordstan som han tidigare hade föraktat. Nu hoppas han på en större förståelse för det utanförskap ett missbruk kan innebära.

  • Publicerad 07:15, 30 dec 2017

Vi är inte problem. Vi är vuxna människor med problem. Det handlar om respekt.

Las Palmas ligger vid E6:an, ett stenkast från systembolaget i Olskroken. Liknande skjul - eller gapahuk som de kallas - finns på flera platser i Göteborg.

– De byggdes med utgångspunkten att hålla oönskat folk borta från offentliga platser. Få dem att samlas någon annanstans för att inte störa eller skrämma allmänheten, handeln och andra intressen, säger Björn Andersson, lektor på institutionen för socialt arbete på Göteborgs universitet. 

LADDA NER VÅR APP: Iphone Android

En som hängt i Las Palmas är Tommy "Dansken" Kristensen.

– När jag växte upp satt alkisarna på bänkarna vid promenadstråket. De var inte gömda som hundar i en bur. Det är ett skämt. Det är ingen av oss som vill sitta i de här skjulen egentligen, säger han.

Kan du förstå att människor blir rädda för påverkade människor på offentliga platser?

– Det är när man gömmer vissa grupper som det skapas rädslor och myter, säger Tommy Kristenson.

Tendens att bli skrämd i onödan

Han får medhåll av Björn Andersson.

– På 70- och 80-talet var det mycket vanligare att träffa grupper av människor med missbruk på spårvagnar och så. Jag ska inte romantisera att det var så trevligt men man lärde sig att möta människor och läsa av situationer. Det finns en tendens att överreagera eller i alla fall bli skrämd i onödan för det som är okänt. Det minskar toleransen. Frågan är om trygghetsskapande åtgärder som exkludering och övervakning egentligen bidrar till att skapa en otrygghet eftersom det ökar rädslan inför att möta olika grupper som man bara möter på avskilda platser. Man förväntar sig att en person ska vara på ett visst sätt utan att veta något om den.

Läs också: Så jobbar Göteborgs Stad för att inkludera alla medborgare

Tommy Kristensen beskriver att han var en fullt fungerande "Svensson" med flickvän, barn och jobb under 20 år. Men efter två separationer och psykiska problem med depression och panikångest började drickandet på allvar.

– Jag blev sjukskriven och kände mig som en misslyckad förälder. Jag började umgås med fel kompisar och drack alldeles för mycket. När jag tillslut blev av med jobbet 2010 släppte allt. Proppen ur. Jag drack konstant i ett år.

Sov på parkeringsdäck

Tommy hade inte råd med sitt andrahandskontrakt och hamnade på gatan. Vissa nätter sov han på kompisars soffor, andra på parkeringsdäck. När det var som mörkast planerade han sitt eget självmord men i sista stund skrevs han in på psykakuten.

– Jag hamnade på den där bänken utanför Nordstan som jag hade avskytt så mycket förut. Mitt ibland dem jag hade sett på som parasiterna i vårt samhälle. Men där satt jag och söp lika gott jag med och fick de där blickarna och kommentarerna från förbipasserande. Samma blickar och kommentarer jag själv tidigare hade gett, säger Tommy och fortsätter:

– Först trodde jag bara att det var jag som kom från ett vanligt Svenssonliv. Men när man lärde känna andra visade det sig att många kom från vanliga liv men att det av olika anledningar gått snett. Trots det blir man stämplad. Man är bara en missbrukare, narkoman eller blandmissbrukare och behandlas som ett barn. Jag önskar att man kunde ta med oss i diskussionen i stället för att bara köra bort folk. Vi är inte problem. Vi är vuxna människor med problem. Det handlar om respekt.

Exkluderande design

Enligt Björn Andersson är exkluderandet av vissa grupper från offentliga miljöer inget nytt fenomen. Men de senaste åren har det ökat. Det förekommer bland annat i form av exkluderande design som lutande bänkar och bänkar med armstöd i mitten som gör det omöjligt att ligga eller piggar på avsatser så man inte kan sätta sig ner.

– Tidigare fanns inte så utarbetade strategier som nu. Om en plats blev tillhåll för en grupp man inte vill ha där så förändrades platsen. Nu finns det med redan i planeringsstadiet av offentliga miljöer på ett helt annat sätt.

Läs också: Jernhusen: ”Vi jobbar med trygghet hela tiden"

Är det inte bra om platserna blir tryggare?

– Det är bra om platser blir tryggare men jag kan inte se att exkluderade design har någon positiv effekt. På en fråga skulle nog många vara positiva men jag menar att utgångspunkten måste vara att offentliga miljöer är platser där alla ska få vistas - en mötesplats för alla - det är fundamentalt! En av poängerna med offentliga miljöer är att man ska kunna möta olika grupper av människor. Inte bara dem man vanligtvis umgås med. Det är ett socialt lärande, säger Björn Andersson.

Hopp om framtiden

Tommy har varit nykter sen i somras. Han bor på ett boende och har på egen hand fixat arbetsträning i Linneakyrkan där han också sjunger i kör. I framtiden drömmer han om att få tillbaka Svenssonlivet och jobba med det han brinner för.

– Hemlöshet, utanförskap och allt vad det innebär. Jag tror man måste börja redan i skolan och föreläsa för barnen om de här frågorna.

Skulle du vara intresserad av att föreläsa?

– Ja, när jag känner mig kurant nog att klara det.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt!

Comments powered by Disqus.

Vi är GBG