Kapten Röd styrde publiken, sitt band och sitt crew i hamn när Hundralappen hade final på Slottsskogsvallen i hemstaden Göteborg. Foto: Kai Martin

Rörd Kapten Röd regerade på Slottsskogsvallen

Det är klart att det finns något upphöjt över Kapten Röd. En tvåmetersman har en överblick över sakernas tillstånd som få andra. Som få andra vet Majornasonen Björn Nilsson att som Kapten Röd förvalta det.

  • Publicerad 12:41, 3 sep 2017

Kapten Röd försitter inte chansen.

Med sin reggae och rocksteady har han gått från gräsrotsnivå och dito perspektiv till att locka fler och fler. Inte en enda gång har han förlorat sitt utgångsläge, inte en enda gång har framgångarna stigit honom åt huvudet. Hela tiden är omtanken om andra det som är väsentligt. Eller som han säger i ett av flera begåvade mellansnack på finalen av Hundralappen på Slottsskogsvallen ”att Sverige är en mosaik av färger”. Som för att betona att alla ska med, ingen är glömd. Det finns de som tror det.

För det är så med denna fyrvy som Kapten Röd har över samhället, att hans ord, hans musik samlar invånarna. Hans texter och låtar lånar folks öron från höger till vänster, från nyanländ till stadigvarande svensk, från ung till gammal, från svenne till blatte, från Askim till Angered, från Biskopsgården till Mölndal.

Onödigt lång väntan

Kapten Röd försitter inte chansen. Han predikar för ett utsålt Slottsskogsvallen, gör det bra och gör det med ett hjärta som är rätt, solidariskt och ömsint.

Men det tog sin tid. En fin kväll i september kräver sin logistik. Inte bara av arrangörerna, som nog inte riktigt kalkylerat med den stora och sena publiktillströmningen (över 20 000 som ska in), utan också av publiken. För de stora massorna var ärligt inte talat så lockad av uppvärmnings dj:ar och de förakter som Stina Velocette, Meedi, Skrock, Auerila Day med flera. De fick slita ont för att skapa värme och stämning i en allt kallare höstkväll när stora delar av publiken inte hade kommit.

Så Kapten Röds entré dröjde och väntan blev onödigt lång eftersom alla inte var på plats.

Alla ska med

Kapten Röd har med turnéäventyret Hundralappen, det vill säga att entrén inte kostat mer än hundra kronor, gjort ett ställningstagande som är beundransvärt. Alla ska med, alla ska ha chansen att se den här turnén, ingen ska vara för hårt styrd av plånboken för att tvingas säga nej.

Därför är det ett avskalat koncept. Inga girlanger, tingeltangel, fyrverkerier eller någon påkostad skärm i bakgrunden som berättar Kaptenens historia. Bandet med instrument, Kapten Röd, ljud och ljus, två flankerande bildskärmar. Det är allt.

Tre kvart efter utsatt tid drar showen igång. Väl på scen sprudlar Kapten Röd av energi och fyrar igång sitt band, som väntat rastlöst på att spela och skapa stämning. Det sistnämnda är en lätt sak. Dels för att Kapten Röd är snabb på att skapa den. Dels för att förväntningarna är Hthöga hos folk, som är snara att hugga in på texterna. Det blir alltså allsång bums och det är mäktigt.

Kärlek och respekt

Samtidigt blir Kapten Röd snabbt rörd av gensvaret hos sin publik. Han fastnar delvis i återkoppling för att bedyra sin kärlek och respekt. Inget fel i det. När det görs för ofta tappar konserten fart. Där låtarna skulle kunna vävas samman i sömlöshet blir det longörer och partykänslan tappar stämning. Det är synd.

Men med extranumret kommer något av ett fyrverkeri. När han lite väl segt drar igång nya, fina ”Rudeboy love” börjar han så småningom väva in ”Gårdakvarnar och skit” och inbjudan till allsång. Det bjuder upp till pay back time då Håkan Hellström rusar in på scen. Ett både logisk och kärleksfullt gästspel (minns Ullevi 2014), som sedan mynnar i en mer än entusiastisk än kvalitativt bra final av Kaptens Röds senaste singel.

Sällsynt överblick

Så ett givet slut med ”Ju mer dom spottar” och Kapten Röd som på teaterpremiärsmanér samlar alla sina mannar, från crew, band, arrangörer och manager på scen för ett stort tack.

Fint. Och solidariskt.

Nu kan Björn Nilsson hänga av sig sin uniform och gå iland som en vanlig man i Majorna. Med sin sällsynta överblick över samhällets tillstånd är han snart redo att igen styra ut sin skuta mot varje hamn för att berätta, hjälpa och stötta. Det behövs.

Plus och minus

+ Håkan Hellström som finalens gäst är svår att trumfa.

– Köer. Köer till matstånd. Köer till öl och dryck. Köer till toaletter. Köer för att komma in.

? Hur har Slottsskogsvallens fina gräsmatta klarat sig från 42000 trampande fötter…?

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt!

Comments powered by Disqus.

Vi är GBG