WoW 2017: Ett musiktivoli stoppat med vinster

Kai Martin summerar en festival som under elva år växt sig så stark att intrycken bitvis blir svåra att hålla i sär.

  • Publicerad 16:27, 13 aug 2017

När man kliver in i en tredagarsfestival som Way out West är det något av ett lotteri. Ja, vissa givna vinster finns alltid som lockelser i tombolan. Med andra är det mer osäker ställt med. Dessutom kan även det givna bli en nit och den där chansningen bli en vinst.

Så efter tre dagar av Way out West kliver jag ut inte bara som en dränkt katt (finaldagen tävlade med den ruggiga finaldagen förra året) utan också som en berikad människa med nya erfarenheter.

Sedan premiären, då tvådagars, har Way out West bjudit rikt i sitt utbud. Inledningsvis kändes det som om det var bokningsbolagets egen favoritlista med mycket americana och svenska indieartister med publikpotential. Då rörde sig publikmängden kring knappt 20000. Det gick bekvämt att gå från en spelning till en annan. Köerna in var moderata och solen sken. Alltid.

Mixen av unga och äldre musikintresserad var vackert balanserad.

Det blev en uppskattad festival med hjärta.

Då andades det en optimism och en gränslöshet. Med solen blev det en stämning som om klassiska South by South Westfestivalen från Austin, Texas var och hälsade på.

Det är klart att arrangörerna där och då gjöt grund för ytterligare år av utmärkta festivaler framgent.

Men samtidigt är det ju så, att gör du något bra en gång vill du gärna göra det bättre nästa år.

Så arrangörsområdet stuvades om, planeringsdetaljer spetsades till och med tillgång och efterfrågan blev just 2008-årsfestival ännu vassare och räknade in 24000 sålda biljetter.

Det är ett tecken på ambition och som besökare är det något jag uppskattar.

Jag har varit en trogen besökare av Way out West. Har med andra ord besökt varje festival sedan starten, undantaget 2013, andra året som tredagarsfestival och andra året som Way out West höll sig från köttproduktion, det kanske största och tydligaste av politiska markörer arrangörerna gjort genom tiden.

Vi är alltså nu framme vid den elfte festivalen och arrangörerna har verkligen kramat ur det bästa av den. Det är alltså ett musiktivoli så stoppat med vinster att intrycken bitvis är svåra att hålla isär. Lite som Göteborgs filmfestival, där den ena filmen kan smälta in i den andra när småsnack ska summera allt.

Ja, vi är bortskämda i Göteborg med vad som bjuds. Jag hoppas att vi förstår det. Jag vet att det finns några som gnäller över att Slottsskogen stängs för en vecka (det gör nu inte parken helt). Fast, ärligt, det handlar alltså om en av 52 veckor där tiotusentals får möjlighet att njuta av musik, upptäcka nytt, möta nya människor, möta vänner sedan förr.

Way out West 2017 slog alla rekord med ett besökarantal på i snitt 34000 per dag. Det är imponerande och värt alla applåder oavsett om du gillar musiken eller logistiken.

Visst. Jag kan tycka att festivalens ambition är rågad, att det är för mycket över allt, där varje kvadratmeter är upplåten åt inte bara musik utan krämare och saluförare parat med föreläsningar samt försök till happenings. Men… jag kan ta det under de dagar det pågår.

Arrangörerna hade tagit sikte på tio år. Nu har de bestämt sig för att fortsätta. Det gör de rätt i.

Nya lotter i tombolan till 2018.

Wow i korthet

Vinster på WoW 2017:
Jens Lekman, the XX, Pixies, the Oh Sees, Linnea Henriksson, Band of Horses, Frida Hyvönen, Oskar Linnros.

Nitar:
Frank Ocean, Lana del Ray, lördagens regn.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt!

Comments powered by Disqus.

Vi är GBG