Hon hann knappt andas ut efter framgången med "Spöksonaten" på Strindbergs Intima teater i Stockholm förrän nästa föreställning i huvudstaden väntade. Med Efter Fedra på Ö2 blev det ännu en succé. Ingen mer överraskad än Lisbeth Johansson, den 62-åriga Göteborgsskådisen, som trodde att karriären var över.

– När pandemin kom trodde jag inte att jag skulle få några fler jobb. Att det var slut, säger hon krasst.

Hon behövde inte suga på ramarna. Tack vare en anställning hos Teateralliansen fanns en grundtrygghet. Men det är ju skådespelande som driver henne, att stå på scen, att möta sin publik.

– Det var ju förstås en lyx och jag kunde fortbilda mig under tiden.

Fina reaktioner

Så när hon gick en kurs i ljudboksinläsning gav det möte med personer som i sin tur gav jobb – i Stockholm.

– Tänk att bli uppraggad i Stockholm, säger hon och ler förtjust.

– Men jag upplever det som om man inte är så rädd för att jobba med äldre skådespelare där. Först tänkte jag "Vad ska de med en gammal göteborgare att göra?". Men jag fick fina reaktioner, trots att jag var nervös och undrade om jag skulle hålla för huvudstaden.

Så först Strindbergs Spöksonaten och ansatt av sina egna tvivel.

– Jag har ju jobbat i 35 år, så jag tänkte att det löser sig. Men den var svår. Jag satt i rullstol, hade knappt något smink och fick jobba mycket med det kroppsliga för att bilda min karaktär.

Nu får hon lov att gästspela med Efter Fedra i sin egen hemstad då föreställningen spelas på Hagateatern 16, 17 och 18 maj, bara några kvarter från hennes hem.

Hon är uppvuxen i Kortedala och lockades tidigt av teatern.

– När jag gick i femma var jag på teater i Stenhammarsalen. Ostindiefararen, en uppsättning av det gänget som startade Angereds teater. Vi var några som blev kära i Göran Stangertz, som var med och träffade honom senare på Götaplatsen. Vi fick biljetter till föreställningen Omklädningsrummet, som han regisserade. Det var mycket naket och just den gången fick han hoppa in på grund av att en av skådespelarna var sjuk. Haha, vi gick ju bara i femman.

Hon anmälde sig som vän till Angereds teater, såg föreställningar som "Vi betalar inte! Vi betalar inte!" och kom senare att medverka som statist och i kör i andra uppsättningar. Det gav mersmak.

När hon var med i Färgarekriget i början på 80-talet så fick hon en insikt i hur en stor produktion jobbar.

– De skulle ha häst och vagn. Jag tänkte är de inte kloka. Här vill jag vara.

Intim föreställning

Så småningom gav hon upp sitt jobb som dekoratör för Kappahl, Ströms och Gulins för karriären som skådespelare.

– 1987 blev jag rekommenderad att söka till uppsättningen Staden Mahagony med Peter Haber som regissör.

Hon fick jobbet i Gävle i konkurrens med skådespelare som Lena Endre, Peter Dalle och Thorsten Flinck.

– De var nyexaminerade. Jag tror ärligt talat att de tackade nej. Men jag spelade mot Rolf Lassgård och Thomas Di Leva.

Lisbeth Johansson kan se tillbaka på en rik karriär, en bana hon inte nu ser något slut på. Med Efter Fedra får hon spela en kvinna i sin egen ålder.

– Det är en intim föreställning, där jag pratar om sex och ensamhet. Publiken bjuds in till mitt sovrum. Pjäsen bygger på intervjuer med kvinnor mellan 60 och 90 år. Alla människor har längtan och ömhetsbehov. Det finns mycket igenkänning i pjäsen.