– Farfar flydde till Sverige under andra världskriget. Men vi tillbringade flera lov i Norge när jag var yngre, säger Truls Mörck, som en förklaring till det spännande namnet.

Norsk medborgare

Så han är norsk medborgare, men har aldrig levt där. Istället är han uppväxt på Grötö i Göteborgs norra skärgård och stannade där till han flyttade till stan med sin mamma som 16-åring.

– Jag gick i förskola där. Sedan blev det skola på Öckerö.

Det var där, på biblioteket, som han utvecklade sitt intresse för musik. Det som hade väckts hemma ur pappans stora musiksamling.

– Bob Dylan var min första, stora musikaliska upplevelse. "Lay, lady, lay" lät inte som något som mina kompisar lyssnade på. I biblioteket fanns en bra avdelning med cd som man kunde låna: Dylan, Greatful Dead, Neil Young…

Den akustiska gitarren och munspelet gav senare elgitarren.

– När jag sedan började på Schillerska kom jag med i ett band som hette Färdkost, som spelade instrumentalprogg. Hofmästarn, Kapten Röds basist, var med.

Under gymnasiet vidgades det musikaliska kunnandet. Efter studenten blev han medlem i Graveyard för att hoppa av. Ingick i konstellationer som Den Stora Vilan och Slowgold innan det var dags för Graveyard igen.

– Jag är lyckligt lottade att träffa kreativt folk tidigt. Alla har fortsatt spela, så jag har alltid funnits i ett musikaliskt sammanhang.

Egen studio

Sedan han började spela har han också gjort låtar. Musik som inte alltid fått det utrymme i de band han spelat i, men som han nu vill ge uttryck för. 2015 kom solodebuten. Förra året kom "What a time to be alive", som nu följs av singelsläppet "Downhill from here" i början av året och nu "Running man".

– Tillsammans med Teodor Boogh har jag byggt en studio. Nu kan jag skriva mer samtidigt som jag inte känner någon stress att släppa något nytt album. När studion blev klar i januari blev det lite av en ketchupeffekt i låtskrivandet.