Det är lätt att bli överväldigad av Lena Junoff. Inte bara är hennes lägenhet i Kville fyllt av minnen från golv till tak. Hon är dessutom en energifylld, ogenerad kvinna som låter den ena berättelsen efter den andra löpa underhållande och vilt.

När GöteborgDirekt är på besök är det just på hennes 80-årsdag. Jubilaren bjuder på neskaffe och en egenhändigt skapad bakelse. Självklart ska man gå husesyn. Vardagsrum, arbetsrum, gästrum, sovrum, balkong och köket, där spisen är klädd med duk för maten lagas i mikrovågsugnen.

– Jag är uppvuxen i Rambergsstaden, säger hon samtidigt som hon förklarar att hon är född i Borås.

Nära att drunkna

– Jag gick i Rambergsskolan och sjöng för första gången där. Jag var skolans lucia. Fick sjunga i aulan. Det var några som försökte lägga fälleben. Jag kunde slagit ihjäl mig. Aulan var förresten också gymnastiksalen och där var det simbassäng innan. Jag höll på att drunkna där när jag gick i ettan. Några skolkamrater larmade läraren, som inte brydde sig. Det var de som plockade upp mig och räddade mitt liv. Jag var den första som drunknade… och den sista.

Jo, det gäller att hänga med. För sina 80 år till trots är Lena Junoff en intensivt underhållande kvinna. Hon har mycket att berätta, låter anekdoterna snabbt leda till andra som följs av flera. Ett rikt persongalleri spelas upp längs vägen.

– Rod Stewart sov över när jag fortfarande bodde hemma. Vi sjöng in ”Summertime” på en kassett. När jag träffade Small Faces i New York senare fick jag höra av Ron Wood att Ronnie Lane var kär i mig.

Umgåtts med grevar och baroner

Hon har umgåtts med grevar, baroner och kungligheter. Hängt med både svenska och utländska artisteliten. Har jammat med Erroll Garner och sjungit med Duke Ellington, den mest strålande diamanten i Lena Junoffs tiara.

Men den spirande sångarkarriären som startade på 60-talet och var så lovande i 70-talets inledning gick i stå. Hon som jämfördes med både Alice Babs och Lill-Babs, som med samma självklarhet sjöng pop, jazz och operett, tystnade. Orsakerna är flera, men att Lena Junoff blev mamma är kanske det största skälet.

– Jag sålde korv och godis vid Volvo Penta, gjorde eget mos. Sedan har jag sålt blommor, jobbat på konditori i Mölndal. Fick lära mig nya kassasystem varje gång.

Ett fantastiskt liv

Nej, hon är inte besviken. Hon har levt ett rikt liv, som nu fyller journalisten och författaren Linus Kuhlins bok om henne. 2014 kom ”Lena Junoff – primadonnan från Hisingen”, en biografisk kokbok av Pontus Lundkvist och Bo Sjökvist. För ett år sedan kom cd:n ”In memory of the original Spotnicks”.

– Men den har inte spelats en enda gång i radion. Alla radiogubbar i Tyskland blev kära i mig; det har de inte blivit här, säger hon krasst.

– Om jag ångrar något…? Jo, det skulle väl vara att jag inte sa ja till att vara med i Melodifestivalen när jag jobbade för Olga records i Stockholm på 60-talet.

Det kommer senare ett sms från henne där hon lägger till att aldrig fick chansen att vinna någon Grammis 1967 eller 1968 på grund av att hennes manager inte skickade in hennes skivor till juryn.

– Men jag har haft ett fantastiskt liv.