Det är klart att vi ska ses på Musikens hus. Kire Nilssons arbetsplats sedan i stort sett hela hans vuxna liv.

– Om någon sagt till mig då jag var ung att jag skulle syssla med ekonomi och bokföring som vuxen skulle jag skratta, säger han och sveper mot pärmarna bakom hans skrivbord.

– Det är lustigt hur det förändras. Nu är jag föreningens kassör, sköter det själv och tycker faktiskt att det är roligt.

Landade i Göteborg

Det var till Musikens hus han först kom 1985 då han som ung landade i Göteborg med Ladomir, bandet han hade i Helsingborg och som han sjöng i.

Med flytten från hemstaden lämnade han alltmer också de spirande författardrömmarna bakom sig. Istället tog låtskrivandet över, texter till melodier blev mer lockande än romanen.

– Mitt första manus skickade jag in utan att ha läst igenom det. Jag blev förvånad över att det blev refuserat, minns han som då var väsentligt mindre självkritisk än idag..

– Jag fortsatte skriva, men la ned det vid 30.

Jobb, låtskrivande och familjen har fått ta sitt utrymme. Ett allt större engagemang i Musikens hus, stället där Ladomir hittade sin replokal, blev inte bara musikskapande utan också arbetsplatsen som han nu är en av de ansvariga för.

Men…

– Vid en nyårsmiddag för fem år sedan var det en kompis som gav nyårslöftet "I år ska jag skriva en roman" och jag svarade att det skulle jag också.

Bara några dagar efter årsskiftet började han skrivandet och han har inte slutat.

– Mitt ungdomsskrivande handlade om mig och mitt liv. Men vem skulle vilja läsa om det…? Jag bestämde mig för att skriva en berättelse som jag själv skulle vilja läsa. Nu har jag skrivit så fort jag har haft fem minuter över, inklusive då jag suttit på toan. Jag har varit på jobbet och skrivit två timmar innan de andra kommit. Jag fick jättemycket idéer där grundidén om en feministisk spökhistoria med anknytning till vetenskap och filosofi finns kvar.

Plötsligt stod han med 350 skrivna sidor och undrade om boken var klar.

– Det var den inte. Det har varit en riktig process där jag fick fundera på hur jag skulle gå vidare. Genom Författarcentrum Väst fick jag tag på en lektör som kunde ge ett utlåtande om genre, språk och karaktärerna. Jag skickade in boken och fick ett 20-sidigt utlåtande, som var så bra. Är det någon annan med författarvisioner är det rådet jag vill ge: skaffa en lektör.

Stenhård kritiker

Det blev ytterligare två år av skrivande och Kire Nilsson kände att det här skulle gå att få ihop.

– Då var det också dags för min fru att få läsa. Hon är en stenhård kritiker.

Svaret?

– "Det här är ju skitbra!", så jag skickade boken till 20 förlag och fick ett som nappade, säger han om romanen "Naturens drottning", som precis har kommit ut.

– Jag vet… det är en sen ålder för debut. Men, vad heter han som skrev "Kådisbellan", Roland Schütt, var väl 76 då han debuterade.

Kire Nilsson är "bara" 56.

– Det är sjukt spännande att komma med boken. Men nu är det utanför min kontroll, samtidigt som jag – som är en bandmänniska – står själv bakom den. Nu hoppas jag på recensioner, allt annat vore en lögn. Även om jag är medveten om att det ge ut otroligt mycket böcker.