Uppvuxen i Eksjö och Bredestad borde man ana en smula mjuk småländska hos 47-åriga Josephine Bauer. Om det är Göteborg och boendet här i 20 år som slipat bort barndomens idiom eller inte är svårt att säga. Men faktum kvarstår, det går inte att härleda varifrån hon kommer.

– Småländskan kommer då jag blir arg, erkänner hon.

Debuterat som regissör

Hon har precis filmdebuterat som regissör med kortfilmen "Änglalik", där lite efterarbete ska göra att den hittar sin plats på Göteborgs filmfestival nästa år.

– Jag läste filmproduktion på Göteborgs folkhögskola under ett år. En väldigt praktisk utbildning där jag förutom regi också fick lära mig om ljud och ljus. I utbildningen ingick att göra två kortfilmer varav "Änglalik" är den ena, berättar hon.

– Det var kul. Jag fick göra allt: skrev, regisserade och spelade plus att jag hade Jill Ung med som motspelare. Det har varit en kreativ process där jag fått lära mig mängder. Det har varit ett jättejobb.

Samtidigt så håller hon på med manuset till en långfilm, en dramathriller, baserad på släktens hemliga historia.

– Huvudkaraktären är min mormor som flydde under andra världskriget med två barn. Hur KGB spårade henne och kidnappade barnen.

Manuset skriver hon tillsammans med författaren, föreläsaren och psykologen Alexandra Thomas.

– Vi träffades vid morgondoppet. Hon hade börjat skriva för film och tv. Vi läste varandras texter och började skriva ihop, säger Josephine Bauer om sin granne.

– Vi har deadline juni ut, så vi sitter med ändringar som ska göras nu.

Berättelsen är en vidareutveckling på monologen "Hemlighet", som Josephine Bauer gjort i ett samarbete med Folkteatern och Angereds teater.

Josephine Bauer började med dans, men när hon såg tv-teatern "VD", Stig Larssons drama, som 15-åring var det något som klack till.

– Jag undrade vad det var. Det var ju inte film, men något annat. Så häftigt.

Efter gymnasiet hamnade hon i Umeå för att plugga drama och film. Ett turnerande teatersällskap väckte hennes teaterintresse ytterligare.

– Vi satt så nära och jag blev nyfiken, säger hon som senare sökte sig till Wendelsbergs folkhögskola i Mölnlycke och sedan Skara skolscen.

– Praktiken hade jag under ett halvår hos en frigrupp i Stockholm. När jag var färdig fick jag en idé om Köpenhamn, åkte dit och knackade dörr på teatrar, berättade att jag var skådespelare och sökte jobb. "Trevligt. Vill du ha en öl?", blev svaret.

Blev kvar i Göteborg

Hon blev kvar ett år innan Göteborg lockade.

– Jag fick bestämma mig snabbt. Jag hade chans att hyra en kompis lägenhet, säger hon som hade några timmar på sig för sitt beslut.

– Så har mitt liv varit. Som på impuls. Även här fick jag gå runt och fråga. Det skulle jag aldrig klara av nu.

Hon ler och än mer ändå då hon berättar om uppdraget på Gunnebo slotts sommarteater.

– Där var en snygg kille. Det var inte så bra, då jag redan hade en. Men…

Hon och Erik Ståhlberg blev ett par. Göteborg är därför sedan dess hennes bas.

– Det var Erik som ville bo kvar. Jag som är rastlös har fått hitta projekt istället.