50-åring utmanar dansens normer

Med föreställningen Medusas Skratt firar hon 30 år på Göteborgs dansscen och 50 år i livet. "Kraften jag känner av att fylla 50 år kolliderar med en konstform där många tillber ungdomen", förklarar Ami Skånberg Dahlstedt.

  • Publicerad 18:00, 25 apr 2017

Det är med blandade känslor som Ami Skånberg Dahlstedt blir 50-åring i en bransch där man lägger av vid 40 års ålder – om man ens orkar så länge.

– Jag har egentligen inte problem med att åldras men jag känner ändå ett krav att jag som dansare ska se ung ut och vara stark och kraftfull. Detta vill jag problematisera. Det är fortfarande lite skamligt att åldras som dansare. Den skammen och rädslan står jag mitt i, berättar Ami.

Bryter normer

I sin nya föreställning Medusas Skratt, som har premiär den 26 april på Atalante, gör hon upp med normer och strukturer som ofta förtrycker den kvinnliga dansaren.

– Mina föreställningar handlar ofta om frigörelse på ett eller annat sätt, att frigöra kvinnan och flickan för att de ska tillåta sig själva att ta plats utan att behöva vara någon annan, förklarar Ami.

Kön är också något som hon ifrågasätter och experimenterar med i föreställningen, vad är det som gör att manliga dansare och skådespelare tillåts åldras medan kvinnan får allt mindre möjlighet att ta plats ju äldre hon blir.

– Varför får Ingmar Bergman vara gammal på 200-kronorssedeln medan Greta Garbo ska vara ung?

Japansk dans

Ami har länge ägnat sig åt japansk dans och besöker regelbundet Kyoto för att lära sig mer.

– Till skillnad från den europeiska ballerinan som är bäst i 20-års åldern anses du i den japanska dansen vara som bäst när du är mellan 50 och 70 år, säger Ami.

I den japanska dansen konstrueras det manliga och det kvinnliga väldigt tydligt något som Ami använder sig av i sin nya föreställning.

– Det beror bland annat på en lång tradition av könsöverskridande scenuttryck som är intressant för den samtida scenkonsten i dag. 

Ett sätt att förstå världen

Politik, samtid och historia är ämnen som Ami vill visa att man kan behandla med dansen och de förekommer ofta i hennes verk. Hon menar även att man rentav kan lära sig mer om politiska händelser och lättare förstå det som sker i vår värld om man ser det genom dansen.

– Det är en möjlighet att se konflikter och politik från ett annat håll.

Ami använder sig inte bara av dans i sina scenföreställningar utan även av text och film. Hon interagerar ofta med publiken genom en dialog där hon ledsagar åskådaren genom det som sker på scenen.

Och föreställningen Medusas Skratt kommer blir en extra lång föreställning, närmare bestämt två timmar.

– Det är den längsta föreställningen jag gjort hittills. Men jag fyller ju 50, då får man ta i lite, säger Ami.

Om du blickar tillbaka på dina 30 år på Göteborgs dansscen hur upplever du dagens scen?

– Jag är väldigt tacksam för scenerna Atalante och Tredje Våningen, där konstnärer arbetar tillsammans med att ta plats i sin samtid med frågor om makt. För att stödja och hänga med i denna utveckling behöver vi en konstnärlig dansutbildning på universitetet. Höj taket och öka utrymmet för kroppar i rörelse. 

Trafiken – minut för minut

Vi är GBG