Biskopsborna visade sitt stöd till polisen

Sorg, ilska och frustration. Det upplever de boende i Biskopsgården som återigen upplevt ett våldsdåd i sina kvarter. "Det är inte första gången som en oskyldig person blir skjuten och som boende är man trött på det här" säger Adrian Safari.

  • Publicerad 16:36, 1 jul 2021

Det här hänt förr. Jag har suttit på första parkett förr.

”Jag är så ledsen att höra vad som har hänt er kollega”.

En kvinna med barnvagn får hjälp av en kvinnlig polis att ta sig förbi polisens blåvita avspärrningsband under bron där spårvagnarna stannar vid hållplatsen Vårväderstorget. Avspärrningarna i Biskopsgården är omfattande och lämnar på sina ställen snäva passager för de boende att ta sig fram.

På torsdagsförmiddagen, knappt tolv timmar efter skjutningen som ledde till en polismans död, är stämningen dämpad i stadsdelen.

– Vi vill visa vårt stöd och att det får vara bra nu. Att vakna upp till den här nyheten i morse... Det är inte okej, säger Alexander Hoffström från Säve som tillsammans med dottern Liv la en bukett röda rosor i den växande högen blommor vid avspärrningarna.

Alexander Hoffström tog med sin dotter Liv för att lägga blommor vis avspärrningarna. Foto: Direktpress

Alexander och Liv Hoffström. Foto: Lovisa Hansson

"Vill visa solidaritet"

Bara några hundra meter från brottsplatsen bor 26-årige Adrian Safari, som också vuxit upp i stadsdelen. Han ville också visa sitt stöd för den avlidne mannen och hans kollegor.

– Jag känner för polismännen i tjänst, jag vill visa solidaritet. Men det är inte första gången som en oskyldig person blir skjuten och som boende är man trött på det här.

Frustrationen som Adrian Safari känner bottnar sig enligt honom i att skjutningarna som sker med jämna mellanrum får stor uppmärksamhet. Men strax efter riktas blickarna någon annanstans. Och han upplever att ingenting förändras.

– Jag tycker att politikerna behöver ta mer ansvar och gör något av det. Jag vill inte göra det jättepolitiskt, men Biskopsgården är väldigt segregerat och man satsar inte på ungdomarna. Då är det lätt att de blir värvade av gäng vilket är något jag själv sett hända bland mina kompisar.

Många vill flytta

Adrian har gått från att känna lokalpatriotism för området han växte upp i, till att vilja flytta härifrån.

– Jag har många grannar som vill det med. Och det beror just på att det inte satsas här. Kolla bara på skolresultaten i området. Det har varit mycket snack och lite verkstad från politikerna, säger Adrian Safari.

Satsningar behövs. Mindre tomma ord och mer verkstad. Det anser Adrian Safari behövs för att få bukt med problematiken att unga i Biskopsgården blir rekryterade till gängkriminalitet i ung ålder. Foto: Lovisa Hansson

Ledsna. Grannarna Inger Vånerhag och Barbro Löfberg tyckte att det var viktigt att delta i den tysta minuten som hölls för den avlidne polismannen. "De jobbar på så bra de kan och så händer något sådant här" säger Inger Vånerhag. Foto: Lovisa Hansson

Klockan 12 hölls en tyst minut för den avlidne polisen. Grannarna Barbro Löfberg och Inger Vånerhag stod vid avspärrningarna och deltog i sorgen.

– Jag hörde ett av skotten i går, det lät som ett gevär. Och när jag tittade ut så såg jag bara massa blåljus överallt. Jag visste att det var något stort, för så mycket polisbilar har det aldrig varit tidigare, berättar Barbro Löfberg.

Vad tänkte du då?

– Det här hänt förr. Jag har suttit på första parkett förr, säger Barbro och syftar till att hon passerade krogen Vår krog & bar strax efter dödsskjutningen som inträffade 2015.

"Man kan inte gå runt och vara rädd"

Även Barbro Löfberg och Inger Vånerhag säger att de har funderat på att flytta från Biskopsgården.

Samtidigt pågår det vanliga livet parallellt med den tragiska händelsen. Hundarna måste rastas och livet fortsätter.

– Man kan inte gå runt och vara rädd, det tar bara kraft. Det är bara att fortsätta. Något liknande skulle kunna hända var som helst, säger Inger Vånerhag.

Flaggor vajade på halv stång vid Vårväderstorget. Foto: Lovisa Hansson

Vi är GBG