"Branden färgade Göteborg under många år"

En halloweenfest vid Backaplan slutade i tragedi. 63 dog och över 200 skadades. Idag, 20 år senare, är det tydligt att branden gjorde tydliga avtryck i Göteborg.

  • Publicerad 08:30, 29 okt 2018

– Det var ett trauma för alla göteborgare. Även om man inte var direkt drabbad så påverkades man. Oavsett om man var förälder eller tonåring själv kunde man relatera till det, säger Helene Odenjung (L). Jag minns dagarna efter, när man insåg vilken enorm katastrof det var för många familjer. Livet stannade upp för väldigt många, för mig också.

LÄS MER:”Jag minns paniken, mina vänners skrik”

Helene Odenjung hade suttit i kommunfullmäktige och utbildningsnämnden i Göteborg i sju år då och minns hur krisorganisationen drog igång.

Sjukvården, kommunen, religiösa företrädare och olika organisationer jobbade sida vid sida med de drabbade. Dagen efter branden fanns 30 kriscentra i staden, två dygn senare 109 stycken. Den första tiden efter branden höll de öppet dygnet runt, efter beslut i kommunstyrelsen.

Dagen efter branden kom Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson på besök. Han lovade att inga pengar skulle saknas för att hjälpa brandens offer och deras familjer. Dåvarande ordförande i Göteborgs kommunstyrelse, Göran Persson, hade samma inställning.

– Hans personliga engagemang betydde något för de drabbade, tror jag. Hela staden mobiliserade och inställningen var att inga organisatoriska gränser skulle stoppa oss. Från stadens sida skulle jag säga att krisorganisationen var outstanding, säger Britt Tallhage.  

Hon jobbade som samordnare i Centrum, Majorna och Linné på Stödcentrum efter brandkatastrofen, som under två år efter branden fokuserade på att hjälpa dem som drabbats.

Samordnarna i Göteborgs då 21 stadsdelsförvaltningar arbetade tålmodigt uppsökande med överlevare och anhöriga; lotsade dem till rätt hjälp, höll i gruppsamtal och ordnade aktiviteter.

– Vi hade väldigt fria händer och möjligheten att arbeta uthålligt, säger Ann Hanbert som jobbade som samordnare på Hisingen. Vi hade kontakt med 120 personer på Hisingen och många stötte bort oss i början, så vi fick arbeta där de drabbade fanns och erbjuda hjälp gång på gång. Jag lärde mig att det kan ta väldigt lång tid innan man är redo att ta emot hjälp och det tror jag är en erfarenhet som också staden har tagit med sig.

Helene Odenjung kan också från politiskt håll se hur branden gjorde avtryck i Göteborg.

– Det var en central fråga under många år. Det var ingen punkt på dagordningen men branden påverkade många frågor från stort till smått; extra resurser till skolor för att drabbade elever inte klarade utbildningen och gratis försäkring till skolelever eftersom flera familjer visade sig sakna försäkringar. Sådana saker, säger hon. Det färgade Göteborg under många år.

Det håller Britt Tallhage med om. Under de år hon jobbade som samordnare såg hon hur politiska initiativ gjorde stor skillnad.

– Det skedde någonting i krisen som var väldigt bra; under en tid förmådde vi jobba tillsammans. Krisen ledde till ett kvalitativt språng mellan myndigheter, säger hon. Sedan har vi inte riktigt förmått hålla i hela vägen såhär 20 år efteråt. Vi är sämre på det idag, skulle jag säga. Men erfarenheten finns, så vi vet att vi kan.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt!

Comments powered by Disqus.

Vi är GBG