Brandmannen. Jonas Noldal har jobbat som brandman i 11 år och har märkt ett obehagligt beteende som ökar i alarmerande takt: likgiltiga vittnen till olyckor. Foto: Jonas Noldal/Privat

Brandmannens ilska mot hänsynslösa beteendet

Jonas Noldal har jobbat som brandman i Göteborg elva år och har märkt ett obehagligt beteende. Vittnen erbjuder inte en hjälpande hand vid olyckor, istället tar de fram mobilen och fotar offer i nöd.  "Det är ett beteende jag saknar respekt för och fördömer", säger Jonas Noldal.

  • Publicerad 05:30, 8 aug 2019

En söndagseftermiddag får brandstationen i Gårda in ett larm om att hjälpa en ambulans räddningsinsats i Slottsskogen. 

– Det var ganska oklart vad situationen gällde, som det ofta är. Vi fick reda på att vi skulle hjälpa ambulanspersonal med en kvinna som låg i en damm, säger Jonas Noldal, brandman vid brandstationen Gårda. 

Det är en varm sommardag och mitt i semestertider. Det kryllar av folk i Slottsskogen. Alla ser på, ingen hjälper till. 

– När vi kommer på plats är ambulans ute i vattnet och kämpar med kvinnan, som är okontaktbar. Jag kunde snabbt konstatera att det fanns ett hundratal personer i parken som hade kunnat hjälpa till i väntan på oss. Men istället för att sträcka ut en hjälpande hand tar de kort på kvinnan, säger Jonas Noldal. 

Jättevanligt

Jonas och hans kollega hjälper till att få kvinnan i land och lyfter in henne i ambulansen. Han vet inte hur hon mår idag. Att inte erbjuda hjälp till människor som befinner sig i nödsituationer, utan istället ställa sig bredvid och fota offret, är ett beteende Jonas inte är förvånad över. 

– Rent generellt är det jättevanligt, tyvärr, speciellt vid trafikolyckor. Att man vill ta kort på brandbilar och blåljus är okej, men oftast vill människor fotografera de drabbade. Det är hänsynslöst till offren och deras närstående och stör oss i vårt arbete, säger Jonas Noldal. 

Fenomenet är något som skaver särskilt mycket hos Jonas. När hans arbete är avslutat på en olycksplats brukar han försöka konfrontera de passiva fotograferna. 

Ser det som en rättighet

– Jag brukar fråga vad de ska ha kortet till. Ska de titta på skadade människor, som ofta kämpar för sitt liv, hemma en lördagskväll? Kan de inte tänka sig in i hur det hade varit om det var ens egen familjemedlem som ligger och får hjärt- och lungräddning, och människor stod och filmade? För mig är det helt ofattbart, säger han. 

Vissa har inga svar att ge Jonas när han konfronterar dem på plats. Andra blir arga och säger att han ska skita i vad de väljer att filma eller fota. 

– Många ser det som sin rättighet att fota olycksoffer. Att “jag får minsann vara där och fota om jag vill”. Jag får en bild av att människor känner att de bara har rättigheter utan skyldigheter. Jag tycker att det finns ett etiskt ansvar som alla har, att visa hänsyn till de drabbade och deras närstående, säger han. 

Respekt för rädslan

Jonas har, under sina 11 år som brandman, funderat på vad som står bakom beteendet som han uppfattar ökar och förvärras i en alarmerande takt.  

– Det verkar vara ett slags ryggmärgsbeteende för vissa att dokumentera allt som sker. De vet inte själva varför de gör det. Det kanske är tidsandan, att alla ska ha tillgång till allt, i samhällets enorma informationsflöde. Självklart har jag funderat, men jag har inga svar. 

Jonas fördömer fotograferandet vid olyckor, men har förståelse för att alla som står passiva inte är likgiltiga. 

– Jag har respekt för att människor är rädda för att göra fel eller känna sig i vägen. Men man måste inte vara fysiskt stark eller utbildad för att göra en enorm räddningsinsats. Att bara hålla någons hand och prata är jätteviktigt. 

Alla kan göra något

När räddningstjänst kommer på plats kan de göra bedömningen om det behövs hjälp även från utomstående.

– Det skadar inte att försöka. Det är bättre att göra dåliga kompressioner och halvdana inblåsningar än att inte försöka göra hjärt- och lungräddning överhuvudtaget. 

Jonas vill uppmana läsare att tänka till innan de tar upp kameran. 

– Är det något jag vill belysa så är det detta. Det ligger något i klyschan att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. 




 

Jonas Noldal ger tips på hur du kan hjälpa till

Om du är vittne till en olycka behöver du inte vara fysiskt stark för att kunna göra en stor skillnad.

1. Ring 112. Även om du är osäker eller misstänker att någon annan redan gjort det, är det bättre att ringa en extra gång. De kan även ge direktiv på hur du kan hjälpa offret.

2. Hjälp efter förmåga. Alla har inte kroppsstyrkan att lyfta en person. Men alla kan göra något. Det kan vara allt från att hålla någons huvud över vattennivån till att hålla någons hand.

3. Möt upp räddningspersonal. Att möta upp räddningspersonalen och leda dem till olycksplatsen sparar livsviktig tid. Här kan det vara bra att delegera, en person kan stanna hos offret och en annan möta personalen.

4. Respekt. När räddningspersonal väl är på plats kommer de att utnyttja hjälp från en tredje man om det behövs, annars tackar de för hjälpen och ber om utrymme. Respektera avspärrningar och arbetsområde.

5. Ta inte upp kameran. Filma och fota inte människor i utsatta situationer. Det är hänsynslöst mot offret och deras anhöriga.

Trafiken – minut för minut

DEBATT: "Ofrivillig ensamhet – en dödlig riskfaktor"

"Ett äldrelyft" Den ofrivilliga ensamheten är ett samhällsproblem som slår brett, drabbar i alla åldrar, alla samhällsklasser, stad som landsbygd. Det skriver i dag regionpolitiker Maria Nilsson (KD) i ett...måndag 18/11 10:18

Quiz

Allhelgona-quiz: Kändisarna som vilar i Göteborg

Har du koll på personerna som ligger begravda på Göteborgs kyrkogårdar? Under allhelgonahelgen passar många på att besöka gravar och minneslundar till nära och kära. På kyrkogårdarna i och runt Göteborg vilar även många kända göteborgarna. Har du koll på dem?fredag 1/11 16:07

Annons

18+ Spela ansvarsfullt stodlinjen.se

Hämta casinobonusar hos SveaCasino.se