Sedan genombrottet med "If I used to love you", soundtracket till "Jalla! Jalla!", 2001 har Daniel Lemma varit engelskan trogen. Åtminstone på de skivor där hans skrivit texterna. För visst har han sjungit på svenska. Som när han 2010 gästade Taubespelen och tillsammans med Augustifamiljen sjöng Evert Taubes musik. Eller hans medverkan i "Stjärnornas tröst" 2016 – Göteborgs stadsteaters Karin Boye-hyllning – som sedan blev skiva.

– Att skriva på svenska har ju varit otrampat vatten för mig. Men med Karin Boye-föreställningen blev jag van att kväll efter kväll höra mig själv sjunga på svenska.

Varit kritisk

Han berättar att han i många år försökt skriva på svenska, men varit kritisk mot resultatet.

– Det har blivit någon låt eller två, som jag tyckt varit okej, men som jag nästa gång jag har lyssnat känts som skit.

Men det var med pandemin för ett år sedan som han gav sig tiden att sätta sig ned och jobba med sitt material. Det har blivit ep:n "Sörgårdens tak" med titellåten och "Kärleksshaman" samt "Polaroid". En försmak på det album som ska komma i höst.

– Man kan säga att Boye och covid gav den här plattan. De första sex månaderna tyckte jag det var skönt att få den här tiden att jobba med musiken, texten och plattan. Men nu tycker jag mest att det är drygt, säger Daniel Lemma som är sugen på att komma ut och spela.

– Jag var ju ändå lyckligt lottad förra sommaren som kunde spela då det var 50-gräns för publika framträdande. Jag kan ju köra ensam, säger han som hade en hel del att göra.

Fiktiv värld

Med "Sörgårdens tak" har Daniel Lemma skapat ur en både fiktiv och verklig värld, mycket med Göteborg i centrum och hur samhället ser ut i dag.

– Med "Polaroid" testade jag kompisar, vilka klubbar de kunde minnas att vi gick på för 20, 30 år sedan. Det var som att trycka på en knapp. Inget försvinner, samtidigt som ingenting är för evigt. Men det var fantastiskt att se mina vänner bli 20 år yngre när de började minnas allt det här.

Nya svängar

De svenska texterna gifter sig fint med Daniel Lemmas musik, som delvis har fått ta lite nya svängar.

– Det har gått från att vara svårt till att vara kul. Jag ska inte säga att det var berusande att jag kunde, men en kick av vad jag klarade av.

I studion hade han hjälp av Augustifamiljens och Håkan Hellströms kapellmästare Stefan Sporsén, som kom att bli betydelsefull för inspelningen.

– Han kom in rätt sent i processen. Först vid inspelningen. Men har varit väldigt mycket av ett bollplank. Det har varit bra för mig, som navigerat i delvis okända vatten.