När han som 27-åring tog över ledarskapet för Gothia Cup 1981 var det en organisation som hängde på repen. Cupen som startat 1975 krisade. Partner Gais drog sig ur, cupen hade gått från 400 anmälda lag till 200.
– Jag var tränare i BK Häcken för juniorer. Hade varit tvungen att sluta med att spela fotboll på grund av söndertrasade knän. Så fick jag det här erbjudandet om att ta över Gothia Cup och blåsa liv i den. Vi kunde fortsätta tack vare kommunen skrev av sina krav och därmed undvek vi konkurs, förklarar han.
På fallrepet
Så här över 40 år senare är det svårt att begripa att världens största fotbollscup för ungdomar hängde på fallrepet. Men helt klart är att Dennis Andersson visioner om vart han skulle ta vägen med sin "cup" blev verklighet.
– Det kan låta naivt, men världen var viktig för mig, saker som fattigdom och fred engagerade mig. Vi hade en programförklaring då, som blev vår mission, om att öka förståelsen mellan ungdomar från olika kulturer och religioner runt om i världen. Vi trodde på idén om att det skulle kunna gå att uppfylla, säger han.
– Men det fanns inte på kartan att det skulle bli så här stort. Men en eloge till BK Häcken som trodde på mig och på det vi ville göra. När vi kom upp i 400, 500 lag vände det ekonomiskt. Till slut kunde vi börja hjälpa lag att komma hit tack vare differentierade priser. Jag menar, lag från USA klarar det oftast finansiellt. Det som lag från Afrika inte alltid klarar. Det gjorde att fler lag kunde komma hit.
Under Dennis Anderssons regim växte Gothia Cup steg för steg. I land efter land upptäcktes cupen som i dag famnar 1600 lag.
På kontoret ute på Gothia Park Academy samsas nu BK Häcken, bland annat med sina två elitlag i dam- och herrallsvenskan, med Partille Cup och Gothia Cup. En ny flygel har byggts och cuporganisationernas verksamhet trimmas nu samman.
Men under 80-talet var Dennis Anderssons mannar färre och han minns med skräckblandad förtjusning om hur alla idéer inte alltid var så lyckade.
– Vi hade bestämt att vi skulle ha en invigning på Ullevi. Men till det krävdes det ju underhållning med musik. Jag såg ett gäng gatumusikanter på Avenyn och tänkte att de är nog billiga. Det var så jag träffade Triple & Touch. Då visste de inte vad Gothia Cup var men ställde upp och jag ordnade ett lastbilsflak där de kunde uppträda, berättar Dennis Andersson.
– Men jag hade också en idé om duvor där jag ville ha en duva med lag som deltog. Vi kontaktade en kille som hade ett duvslag, som lånade ut sina duvor. En representant för varje lag fick sedan hålla duvorna för sedan på given signal släppa dem fria. Det var bara det att flera hade "dött" av chocken, så de föll till marken. De flesta lyckades killen med duvslaget få liv i, men några dog på riktigt.
Inte färdig
Dennis Andersson suckar åt minnet från 1980-talet, men lärde sig att han behövde ha bra folk omkring sig.
Nu är han redo att ta farväl av den organisation som han en gång byggde upp. Han har på sina uppdrag för Gothia Cup rest i 96 länder. Samtidigt erkänner han att han inte är färdig med Gothia Cup.
– Vi har ju startat för att cupen också ska gå i Kina med närhet till länderna där. Det som har stoppats av pandemin, men som vi hoppas kunna fortsätta med. Men i januari startar vi Gothia Cup i Mexiko och jag ska ansvara för etableringen utomlands.
