Han tar emot i före detta länspolismästarens rum och säger inte utan ett visst mått av glädje att här finns också ett badrum. Rummet är modest, spartanskt möblerat och med en inte synlig garderob där Erik Nords uniformer med tillhörande skjortor nu hänger.

– Chefer i huset har alltid haft den förmånen. Nu bor jag bra här sedan en månad, säger han nöjd med sitt nya arbetsrum.

Förre områdeschefen för Storgöteborg har skiftat tjänst. Erik Nord är tillbaka som utredare. Nu, i egenskap av chef för utredningsenheten i region Väst, kan han klä sig civilt efter år i uniform. Han gillar sina nya lokaler, men framför allt tycker han om den nya utmaningen som jobbet innebär.

Gillar kriminalromaner

I bokhyllan bakom honom står lite minnen, några kriminalromaner där han plockar ut en av tre författade Leif GW Persson. Inte utan stolthet visar han dedikationen från författaren till vännen Erik och några rader om att han är en riktig polis.

– Jo, jag gillar att läsa kriminalromaner. Leif GW, förstås. Men också Jens Lapidus.

Erik Nord levde sin första år på Hisingen, Fyrklövergatan i Kville och Inägogatan i Kyrkbyn. Han ler lite snett då han berättar det.

– Ja, det är ju kända adresser för oss inom polisen, förklarar han.

Men det var inte någon kriminell bana som han kom att gå. Tvärt om.

Han rusar genom minnenas korridorer, Bräckeskolan där han gick på den tiden det även var lektioner på lördagar och sedan flytten, som sjuåring, med familjen till Brottkärr söder om Göteborg, uppväxten där och senare studier på Levgrenska, den ekonomiska linjen.

– Jag var som pojkar var som mest. Kunde inte sitta still. Jag ska inte säga att jag var väluppfostrad. Det beror på vem man frågar. Men är man älskad av sina föräldrar är man vaccinerad mot det värsta. Jag tror också att anledningen till att jag inte gjorde de största stolligheterna var att jag inte vill göra min föräldrar ledsna, säger han.

– Karriär…? Det hade jag inga planer på alls. Jo, jag tänkte kanske militär. Jag jobbade en period som städare och vaktmästare på Sahlgrenska, läste italienska. När jag rykte in i lumpen blev det på K1 i Stockholm och militärpolis. När jag muckade blev jag semestervikarie på häktet och började läsa beteendevetenskap.

Så sökte han in på Polishögskolan, kom in 21 år gammal, tog examen 1982, blev pappa första gången vid 26 års ålder och stävade sedan vidare inom polisen för att ta kliv upp i hierarkin.

– Jag är en långvägare, ett ord vi använder inom polisen för de som gör karriär inom huset. Jag har gått från ordningspolis till polischef. Det var inte så vanligt då.

Han blev chef för polisstationen i Frölunda och basade för 130 personer och steg snabbt i graderna. Han från golvet skulle bestämma i rollen som överordnad.

– Ja, det var inte helt lätt.

Erfarenhet

Erfarenheten från alla sina roller inom polisen har han haft nytta av i allt från omorganisationer till beslutsfattande. Erik Nord vet hur verksamheten ser ut och kan den utan och innan.

– Jag har kanske varit för frispråkig för mitt eget bästa. Men för mig är det viktigt att inåt säga samma sak som jag gör utåt. Jag vet hur man hanterar upplopp, fotbollsmatcher och hur man syr ihop mordutredningar. Jag kan stötta dem som behöver det.

Nu är han tillbaka som utredare. En roll han trivs med. Därmed kliver han utanför rampljuset med en viss lättnad.

– Det var ett val att vara tillgänglig. Men de senaste månaderna har jag backat ut från det. Det känns skönt.