Foto: Gabriel Tjulander

Frida Boisen gör upp med mörkt förflutet i Frölunda

I sin självbiografiska bok "Berätta aldrig det här" skriver journalisten, författaren och programledaren Frida Boisen för första gången om sin mammas självmord. Nu är hon tillbaka på Fagottgatan i Frölunda, där hon bodde med sin mamma under uppväxten, där både fina och smärtsamma minnen väcks till liv.

  • Publicerad 05:00, 15 sep 2020

Det är så många som drabbas och gör precis som min familj, man går och bär på det i tystnad.

Höstvindarna viner mellan Ruddalens karaktäristiskt orangea höghus.

Frida Boisen stryker det blonda håret från ansiktet där hon sitter på träbänken nedanför den resliga husfasaden på Fagottgatan i Frölunda.

Hon är medieprofilen som alltid haft många järn i elden – som journalist, programledare, föreläsare och författare med ett minst sagt imponerande cv, bland annat som vice vd och digital chef för Bonnier Magazines & Brands och som chefredaktör för tidningar som GT och Plaza kvinna.

På senare år känns hon kanske främst igen som programledare för tv-programmen Lyxfällan och Trolljägarna.

Tillbaka i Frölunda, där hon spenderade nästan hela sin tonår, kommer minnena tillbaka. Många av dem är fina, men det var också här som en ofattbar tragedi utspelade sig, en händelse som hon lovat skulle förbli en familjehemlighet.

Nu väljer hon att bryta tystnaden och för första gången berätta öppet om mammans självmord i romanen "Berätta aldrig det här".

Tuffade till sig

Vinden tar tag i påsen med en blomsterbukett och ett inslaget paket vid hennes fötter.

För några timmar sedan anlände hon med tåget från Stockholm och senare under eftermiddagen ska hon hälsa på sin moster som fortfarande bor kvar i Frölunda och som står henne nära.

– Jag minns att det alltid blåste väldigt mycket här på vår sida om huset, säger hon och blickar upp mot fönstren på femte våningen där hon som elvaåring flyttade in med sin mamma efter föräldrarnas skilsmässa.

Foto: Gabriel Tjulander

Här kan du söka hjälp

Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80.

Jourhavande präst nås via 112.

Mind Självmordslinjen, chatt via mind.se eller på telefon 90101.

Mind, Föräldratelefonen 020-85 20 00.

Mind, Äldretelefonen 020-22 22 33.

Bris, Barnens rätt i samhället på telefon 116 111.

Källa: 1177

Visa merVisa mindre

Det var mitten av 80-talet och villaidyllen i det lilla samhället Gråbo norr om Göteborg hade abrupt förbytts mot höghusen i förorten.

– Jag minns att jag kände att nu flyttar vi verkligen till förorten. Det var stora läskiga hus och när jag skulle börja i femte klass på Järnbrottsskolan så tänkte jag att "nu måste jag tuffa till mig".

Jagade extrapriser

Med facit i hand är hon tacksam över tonårstiden i Frölunda, som hon menar till stor del har format den hon är i dag.

– Vi hade det bra här, mamma och jag, kompisarna och jag. Jag och min bästa kompis Mia, som bodde på Rundradiogatan på andra sidan spårvagnen, var jämt tillsammans.

När Frida Boisen senare började på Frölundagymnasiet var mångfalden en styrka.

– Vi blev som en smältdegel – från de med en väldigt privilegierad bakgrund från Hovås och Askim och de som kom från religiösa familjer i skärgården till de med invandrarbakgrund och oss skilsmässobarn.

Att hon var just ett skilsmässobarn var något hon ofta påmindes om – inte minst av hennes mamma, som aldrig riktigt kom över skilsmässan.

– Här var ju många skilsmässobarn och jag skämdes inte. Jag var tvärtom väldigt stolt över min mamma som kämpade på. Vi hade inte mycket pengar och gick och jagade röda extrapriser på Alt livs, men vi hade det bra.

"Skyllde på mig"

Det har nu gått tretton år sedan den där dagen då Frida Boisen på väg hem från ett barnkalas satte på mobilen och såg ett missat samtal från sin mamma.

Eftersom det var mors dag förbannade hon sig själv för att hon glömt ringa och att mamman hunnit före.

När hon ringde tillbaka fick hon inget svar.

Det skulle visa sig att det ofattbara inträffat: Mamman hade begått självmord och mitt i den bottenlösa sorgen hittar Frida Boisen senare ett fruktansvärt brev.

– Hon skriver "Nu fick du som du ville" och skyller allt på mig. Det var ju det sista jag ville och den skulden och smärtan var helt fruktansvärd.

Samtidigt som hon lovar sin pappa att aldrig någonsin berätta om mammans självmord försöker hon förtvivlat förstå vad hon egentligen kan ha menat med sin sista hälsning.

– Hur kunde hon, världens bästa mamma när jag var liten, som funnits där för mig i vått och torrt och som sagt att hon aldrig skulle svika mig, göra så mot mig. Hur kunde det vara hennes sista tanke?

Bryter tystnaden

Efter alla år av tystnad bestämde sig Frida Boisen till slut för att avslöja familjehemligheten och påbörjade sitt livs både svåraste och viktigaste projekt: Att berätta.

– Boken är en historia om förtryck, svek, våld och om psykisk ohälsa. Den är också ett tidsdokument om Frölunda och en hyllning till min mamma.

Hon blickar ut över de orangea höghusen, de välskötta gräsytorna och trädallén som leder bort mot Positivparken.

– Att komma hit river självklart upp mycket känslor. Det är så sorgligt att hon inte finns här längre och jag önskar att jag kunde ha sett att hon inte mådde bra och kunnat göra mer.

Hon menar att samhället behöver prata mer om självmord och självmordstankar.

– Det är så många som drabbas och gör precis som min familj, man går och bär på det i tystnad. Det vill jag ändra på.

Vi är GBG