Hon gör gamla möbler hållbara

Fler får upp ögonen för det gamla och jagar loppisar efter fynd. Samtidigt är konsten att vårda och laga gamla ting på väg bort. Pernilla Blixt i Kungssten har dedikerat sitt liv åt att ge vårt gamla möblemang en renässans.

  • Publicerad 17:41, 8 maj 2019

Återbruk och att ta vara på det gamla har aldrig varit trendigare än nu något som märks när man kliver in i Pernilla Blixts linoljedoftande möbelrestaureringsverkstad i Kungssten.

– Många kommer till mig för att möbeln har ett affektionsvärde men också för att de vill återanvänd och inte slita på jordens resurser. Även i yrket fokuserar man mer på att jobba med traditionella material så som animaliskt lim. För använder man fel material riskerar man skada möbeln ännu mer, säger Pernilla.

Kunglig erfarenhet

Under sin verksamma tid har hon redan sett och lagat många gamla möbler vissa som kan dateras ända tillbaka till 1600-tal och vissa som brukats och brukas av kungligheter.

– Jag gjorde min gesällvandring i Danmark, Hålland, Tyskland och England där jag jobbade på en del hov och även museer, säger Pernilla.

Gesällvandring är egentligen en gammal företeelse som var vanligare då skråväsendet fortfarande fanns. Gesällvandringen tar hantverkaren ut på en resan mellan olika verkstäder för att jobba och bredda sin kunskap.

Under sin tid i Danmark jobbade Pernilla på hovverkstaden som underhöll möblerna på Amalienborg där inredningen är mycket gammal men ska kunna användas på samma vis i dag som då.

– De vanligaste skadorna var nog vita ringar efter vattenglas. Det var ett bord som stod väldigt bra till för att ställa ifrån sig sitt glas på som var nere hos oss säkert en gång i månaden.

Pernilla inflikar att även om ringar efter glas på en bordsskiva för många kan ses som en skada så menar hon att en del av hennes yrke också handlar om att få kunden att se vad patina är.

– Jag kan tycka att slitage som tyder på att ett föremål använts kan vara jättefint.

Hantverket riskerar försvinna

Intresset och kärleken till möbelrestaurering väcktes hos Pernilla på Tibro hantverksakademi. Det var i samband med att akademin höll öppet hus som hon föll pladask för hantverket.

– Då visste jag att det var det här jag vill och skulle hålla på med.

Gymnasieutbildningen som hon gick för att lära sig sitt yrke finns inte kvar längre, vilket tyvärr är en trend inom branschen – utbildningar försvinner. Samtidigt som allt fler får upp ögonen för återanvändning och second hand.

– I dag är det ofta stort åldersspann mellan de som har kunskapen. En generation är på väg att försvinna och då är det inte så många kvar, säger Pernilla.

Skråväsendet

Skråväsen var ett system för organisation oftas av hantverk där yrkesutövarna är sammanslutna i föreningar, skrån, med särskilda privilegier. Skråliknande sammanslutningar av hantverkare påträffas i många kulturer. I Västeuropa kan ett skråväsen spåras från ungefär 1000-talet, och det spreds under medeltiden över större delen av Europa.

Källa: NE.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt!

Comments powered by Disqus.

Vi är GBG