Samlingsplats. Skejtboardåkandet i Plaskis är en lika bekant vy som badandet på sommaren. Foto: Olof Heinö

Majorna rasar mot stadens beslut

Beslutet att förbjuda skejtboardåkning i Plaskdammen i Majorna har orsakat en storm av protester. Förbudet ses som ett angrepp på hela stadsdelen. "Det har funnits skejtare i Plaskis i tjugo år. Det är första gången någon har klagat", säger Olof Heinö, från föreningen Gatuplan.

  • Publicerad 13:18, 3 sep 2021

Vi har byggt upp skejtparken själva och lagt mycket pengar på stenbänkar och ramper.

Gatuplan. Olof Heinö är en del av den ideella föreningen Gatuplan

Olof Heinö har en hektisk fredag. Sedan beslutet att skejtboardåkning förbjuds i Plaskdammen blev känt har hans telefon gått varm. Medier, majornabor och politiker har hört av sig.

– Engagemanget har verkligen stärkt oss. Det här visar att beslutet inte bara påverkar en liten grupp skejtboardåkare utan en hel stadsdel, säger han.

Kommunen stoppar skejtarna i Plaskis

När Plaskdammen tömdes i början av veckan trodde alla att det var skejtarnas tur. Nu skulle ramperna och betongbänkarna ut på en torrlagda bassängbottnen. Olof Heinö och hans vänner i föreningen Gatuplan var precis redo att kånka ut de tunga objekten inför höstsäsongen.

Hårt slag

Då kom kommunens besked. Bullernivån från skejtboardåkningen anses vara för hög och måste upphöra. Samtidigt placerades skyltar ut med bilder på överkryssade ramper och texten att ”objekt i dammen bedöms som nedskräpning” – och kommer att plockas bort.

Olof Heinö blev inte bara förvånad över skyltarna, han tycker också att formuleringen kunde varit bättre. I nuläget kan texten tolkas som att skejtboard inte är önskvärt alls.

– Vi har byggt upp skejtparken själva och lagt mycket pengar på stenbänkar och ramper. Det är vettiga grejer som har ritats av en arkitekt och ingen nedskräpning, säger han.

Förväntan. När Gatuplan lassar ut sina grejer inför säsongen är förväntningarna stora. "Barn" i alla åldrar står beredda.

Desperat behov av skejtytor

Gatuplan startades för ett tiotal år sedan för att öppna för en bättre dialog med kommunen. Enligt Olof Heinö är Göteborg i ett desperat behov av skejtytor utomhus, och föreningens arbete fyller ett behov. Sedan starten har skejtarna haft ett muntligt avtal med förvaltningen om att de får hålla till i Plaskdammen.

– I våras ville park- och naturförvaltningen plötsligt att vi skulle söka polistillstånd. Vi blev lite förvånade, men gjorde som vi blev ombedda, säger Olof.

Enligt den tekniska förvaltaren, Tomas Herdesköld, var tillståndet en förutsättning för att kommunen skulle kunna genomföra bullermätningarna. Om föreningen hade ett polistillstånd skulle de garanterat vara på plats, resonerade man.

– Vi ville vara övertygade om att skejtarna var där under en viss period så att vi kunde göra adekvata uträkningar, säger Tomas Herdesköld

För högljutt

Mätningarna visade att ljudnivån var några decibel för hög, vilket föranledde förbudet.

Olof Heinö vet att skejtboardåkning med hinder och ramper låter en del. Men han har aldrig mött några klagomål tidigare. Tvärtom har Plaskdammen – även när den är tom på vatten – blivit en samlingsplats för människor i alla åldrar.

– Hit kommer allt från småbarn som testar att åka första gången till pensionärer som sitter och tittar på. Vi vill inte att Plaskis bara ska vara en träningsyta för skejtboardåkare utan ett allmänt torg för alla generationer säger han.