Släkten har aldrig varit mer populär än nu. När coronapandemin sätter stopp för stora släktkalas och julmiddagar kan du i stället passa på att djupdyka i din och släktens gemensamma historia.

– Trots inställda evenemang och mässor har vi fortfarande tillflöde av medlemmar. I stället för att ställa in försöker vi ställa om. Nyligen genomfördes en stor digital släktforskningskofenrens för första gången, säger Lisbet Rodin, ordförande Göteborgsregionens släktforskare.

Innan hon själv fastnade i forskandet var hon inte alls intresserad av sin egen släkt.

– Min mamma pratade så mycket om släkten. Jag var så trött på dem. Mamma släktforskade inte med det var mycket släktprat, säger Lisbet Rodin.

Men på Bokmässan för 15 år sedan hittade hon och sambon in i Riksarkivets monter.

– Gubben var inne före mig och beställde ett program. Men det var jag som fastnade mest. Nu är jag som en fluga som sitter på ett sådant där flugfångarband. Jag kommer inte loss, säger Lisbet Rodin.

Har du någon favorit bland dina gamla släktingar?

– Jag tycker så mycket är spännande. För mig är det en form av andlighet. Det är klart det är spännande när man hittar någon som adlades, men jag tycker det är minst lika intressant att läsa om torparna som levde under fattiga förhållanden.

De senaste åren har DNA vänt upp å ner på släktforskningen där släktträd växt från tiotal till tusental med hjälp av lite saliv.

– Det är en pånyttfödelse som ger enorma möjligheter att hitta nya vägar, säger Lisbet Rodin.

Släktforskaren Peter Sjölund lyckades med hjälp av DNA-tester lösa dubbelmordet i Linköping och intresset för DNA ökar hela tiden. Kritiker menar att man inte vet hur de enorma bankerna av biologisk arvsmassa kommer användas i framtiden. Dels om den hamnar i orätta händer, dels om lagstiftningen i framtiden tillåter användningsområden som vi i dag skulle anse vara oetiska.

– Jag har funderat kring det. Men så har jag kommit fram till att det är väldigt lätt att få tag i DNA i dagens samhälle ändå. Alla som är födda efter 70-talet har redan lämnat sitt DNA genom PKU-prov som tas på alla nyfödda. Så om det kommer en riktigt despotisk ledare som utnyttjar proverna på något sätt så kommer han kunna komma åt ditt DNA ändå, säger Lisbet Rodin.

Det finns ju också risker med släktforskning – att man kanske får reda på släkthemligheter som kan vara känsliga. Hur tänker du kring det?

– När det gäller DNA är det ett biologiskt faktum, en sanning som någon kanske har försökt dölja. Troligtvis på grund av den tidens seder och regler. Men det är klart att det uppstår situationer där människor får reda på att den de trodde var sin pappa inte var det. Det är inte alla som vill ha svaren. Vill man inte det behöver man inte. Det vilar också ett ansvar på oss andra att vara försiktiga när vi delar med oss av vårt eget släktforskande, säger Lisbet Rodin.

Att ta ett DNA-test och söka i arkiven är en sak. Men Lisbet Rodin uppmanar också alla släktforskare att ta till vara på de muntliga berättelser som finns.

– Arkiven finns kvar. Men minnena från våra äldre släktingar försvinner allt eftersom. Passa på att prata med dina äldre släktingar, intervjua dem och spela in för att bevara deras historia. Det tycker jag är särskilt viktigt för personer från kulturer som mer bygger på muntliga traditioner. De kanske inte har våra arkiv och kyrkböcker att förlita sig på, säger Lisbet Rodin.