Pianisten blev Foodorabud under pandemin

I Cykelbudet skildrar pianisten Anders Teglund livet som pressat Foodorabud. Det handlar om gigekonomins sämsta sidor och Göteborgs backiga gatunät. Samtidigt träder de rosa buden fram som ambitiösa människor med hopp om bättre villkor.

  • Publicerad 17:10, 2 okt 2021

”Jag ska till den indiska restaurangen Masala Kitchen på Engelbrektsgatan och sedan upp på Johanneberg. Det är en fruktansvärd backe dit, vilken väg man än väljer. Jag tar Eklandagatan.”

Scenen är från 27 april, 2020 och coronaviruset har lamslagit världen. I Göteborg har folk slutat gå ut, jobbar hemifrån och får absolut inte träffa äldre släktingar.

Gatorna ligger nästan öde men Foodorabuden har inte stannat. De far kors och tvärs i staden för att leverera mat. Pianisten, förläggaren och kulturarbetaren Anders Teglund var en av dem.

– Att bli bud var som en krisreaktion på en kris. När coronan slog till i mars var det en total kollapskänsla, särskilt för kulturarbetare. Jag var tvungen att tänka om, säger han.

– Jag behövde pengar och tänkte att jag kan jobba som bud och samtidigt undersöka gigekonomin.

Appen registrerar allt

Det blev en bok – Cykelbudet – som tar med läsaren på kämpiga cykelpass upp och ner och upp igen för Göteborgs branta backar i vått som torrt. Ständigt påpassad av arbetsgivarens app som registrerar varje rörelse, mäter prestationen och pressar på.

”Dropped off, New order, Accept.”

För den som inte håller måttet kan budjobbet hos Foodora bli kortvarigt.

– Man mäts in på sekunden och drivs till att leverera till minst tre kunder per timme. Annars får man dålig statistik och kontraktet kanske inte förlängs.

– Arbetsmiljön i den här världen är jättedålig. Det är stor press och dyrt för buden att hålla i gång sin utrustning.  Några bud sa till mig: ”Du som är svensk, kan du inte göra någonting fackligt?”

Att arbeta som Foodorbud ska inte vara ett heltidsjobb, menar företaget. Men för många av Anders utlandsfödda Foodora-kollegor, ofta studenter, är det deras enda försörjning.

– De har ingen annan inkomstkälla. Jag förvånades över hur de lyckas försörja sig på den dåliga lönen. Det är imponerande.

Likheter med kulturarbetaren

I boken skildras samtidigt hur Anders mellan passen stretar på för att hålla kulturarbetaren i liv. Han anordnar bland annat ett piano-gig i Botaniska trädgården, en skymningskonsert som strömmas live. Förhoppningen är att få in swishpengar för att arrangemanget ska gå runt. Det går så där.   

– Det finns en stor likhet mellan kulturarbetaren och buden och det är osäkerheten och kortsiktigheten.

Han nämner fler likheter men fastnar vid den största olikheten.

– Skillnaden är att man som bud inte har tillgång till en röst i samhället.

Trots de rosa kläderna syns buden inte.

– I början var jag nojig att jag var exponerad i de rosa kläderna men jag blev inte sedd. Det var lite skönt men samtidigt förstår jag att det har en negativ sida. De flesta buden jag har träffat är väldigt ambitiösa, har drömmar och vill berätta men ingen lyssnar.

Mångsidig. Pianist, förläggare, kulturarbetare och cykelbud. Anders Teglund har många strängar på sin lyra. Foto: Markus Andersson

"The last mile"

Konceptet med att leverera varor hem till folk tror Anders att vi bara har sett början på. Han menar att företagen har löst transporten från restaurang till hemmet – ”the last mile” – men hur det går till är de inte så noga med att förklara.

– Det är som trolleri, plötsligt står maten utanför din dörr. Men att det är person som hämtat maten i Rosenlund och cyklat hem till dig, det är inte med i marknadsföringen.

Han hoppas att boken ska fylla den sista transport sträckan med mänskligt liv.

Anders tog till sig sina budkamraters uppmaning och engagerade sig fackligt. Han var tillsammans med andra pådrivande till att Foodora tecknade kollektivavtal med Transport i februari, 2021.  

Lång lista på förbättringar

Men arbetsvillkoren är långt ifrån trygga och listan på förbättringar lång.

– Buden ska inte behöva stå för egen utrustning. Det borde finnas ett garage, ett ombytesrum och möjligheter att värma mat. Det är jättegrundläggande men känns som en utopi. De som har försökt har blivit av med jobben, så ingen vågar driva det särskilt hårt.

Han själv miste jobbet första oktober. Orsaken är oklar.

– Jag vill jobba kvar. Det ger någonting att komma ut i stan, röra sig och hälsa på de andra buden i farten och vara en del av en bygemenskap.

Gigekonomi

Ordet gig kommer från musikbranchen, där musiker oftast saknar fast anställning och istället får ta ett jobb i taget, vilket kallas gig.

Begreppet gigekonomi syftar ofta till att beskriva en rad företag vars affärsmodell går ut på att anlita folk på uppdragsbasis med obefintliga eller osäkra anställningar. Dessa anställningsformer marknadsförs ofta som fördelaktiga på grund av deras “flexibilitet” jämfört med fasta anställningar.

Exempel på villkor för personer som arbetar för appar/företag som klassas inom gigekonomin:

Tilldelas arbete genom en app. Har inga garanterade timmar. Är inte anställd av företaget du jobbar för. Behöver stå för dina egna redskap. Arbetet marknadsförs som ett extrajobb.

Källa: Gigwatch, ett partipolitiskt obundet initiativ som granskar gigekonomin.

Visa merVisa mindre