Test: Filmvisning i sarkofag – nya klaustrofobiska trenden

Att möta känslan för David Bowies Major Tom ihop med filmen "Aniara". Det var en möjlighet som Göteborg Direkt inte ville missa. I en sarkofag blev det en annorlunda filmvisning – och -upplevelse. – Jag ville inte gå upp säger Pella Kågerman, en av regissörerna till filmen.

  • Publicerad 17:57, 27 jan 2019

"Here am I floating 'round my tin can/Far above the moon/Planet Earth is blue/And there's nothing I can do" sjunger David Bowie i "Space Oddity" från 1969. 50 år senare går det att komma hans låt om rymdfararen Major Tom nära, om man så vill. Nu ihop med filmatiseringen av Nobelpristagaren Harry Martinson rymdresa och diktepos "Aniara".

Göteborgs filmfestival anordnar nämligen 27 visningar med plats för 8 enskilda visningar i en sarkofag. Något som Göteborg Direkt tidigare har skrivit om.

Det var naturligtvis ett tillfälle att inte missa, så Göteborg Direkt var på plats.

– Intresset har varit stort. Det är till och med så att folk hör av sig för att höra om någon har hoppat av en visning, säger Cecilia Floris, kommunikatör på Göteborgs filmfestival.

Platsen för samlingen till en okända byggnaden där de åtta sarkofagerna ska stå vid infarten till Ringön. Därifrån blir man guidad över en tio minuters promenad in i industriområdet. Med hjälp av hörlurar och en röst försätts man i stämning.

Väl på plats, efter att ha lämnat ifrån sig personliga tillhörigheter och ytterkläder, är det dags för nästa moment. Att kliva in i salen med sarkofagerna. I rummet dansar älvorna av konstgjord rök, ett tunt dis.

En personligt guide visar mig till rätta. Jag blir ombedd att ta av mig skorna innan locket till kistan öppnas och jag kliver i. På vägen får jag instruktioner om hur jag höjer eller sänker volymen. Det finns dessutom en larmknapp jag kan använda om klaustrofobin eller ledan slår till i det trånga utrymmet.

Det skulle vara trängre, men vid prov upptäcktes det att skärmen för visningen av filmen kom för nära. Locket höjdes med sex centimeter.

Jag ligger bekvämt på ett underlag som är liknande svart galon, britsliknande, och med en bekväm kudde.

Skärmen är nära, men när väl visningen är igång på den 1 timme och 46 minuter långa filmen är det inga större problem. Utrymmet är för en normalbyggd i normallängd spatiöst. Men klaustrofobi…? Nej, det ska man akta sig för att ha för en sådan här visning.

Filmparet och regissörerna Pella Kågerman och Hugo Lilja får själva testa på och är förtjusta.

– Jag ville inte gå upp. Jag ville ligga kvar, säger Pella Kågerman förtjust.

De fick båda förslaget för några månader sedan och gillade idén.

– Jag tycker idén är kul. Det ger en känsla, en metafor som konfigurerar Harry Martinsons idéer, säger Hugo Lilja.

Visningarna sker mellan 27 januari–3 februari. Den 12 januari erbjöds en slumpvis utvald grupp möjligheten att köpa biljett.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt!

Comments powered by Disqus.

Trafiken – minut för minut

Vi är GBG